Bloggers Anonymous

Jimi Hendrix, Elvis Costello och Roxette spelades på SR X medan jag väntade på att jag skulle bli ensam och kunde logga in här och skriva. Kul blandning de får till där, det spelar ingen roll vad de spelar, eller i vilken ordning de pusslar ihop låtarna, det mesta är bra eller riktigt bra och passar så bra ihop även om det är helt olika genrer och årtionden...

Bloggandet är beroendeframkallande, verkligen, det är bara en timme senare än jag brukar skriva och jag har redan hjärtklappning och en nervös knut i magen, ska han inte gå snart, tänk om jag inte hinner, vad ska jag skriva om idag, tänk om M vaknar och jag inte kan skriva något på hela dagen, och så hjärtat som bara bankar och fingrarna som kryper mot tangentbordet medan maken tar på sig skorna, tar sina nycklar och går. Måste få min dagliga fix, måste få skriva varje dag. (Never mind att jag sedan ska sätta mig och skriva om min bok i fyra-fem timmar, det räknas inte...)

Det tog inte lång tid att fastna i det här bloggandet, jag har bara hållit på ett par veckor och vaknar varje morgon med tanken När? Kan jag gå och skriva nu? Om inte nu, när? I min alldeles hemliga, helt offentliga, blogg som alla kan läsa men ingen får läsa, trots att jag inte skriver något hemligt, eller ens något intressant. Min helt offentliga inre monolog. Varför? Beats me! Den fyller ingen som helst funktion men känns ändå livsviktig.

Jag hoppas att jag kan fortsätta länge, länge och att jag sedan kan gå in i arkivet och läsa vad jag tänkte på för ett år sedan, två, tio. Att jag kan följa mina humörsvängningar, min bok, mitt liv och få lite perspektiv. Det är inte bara nu som finns. Då och sen finns också, och måste tas med i beräkningen. Eller nåt... (Något säger mig att jag nog inte behöver läsa om The Time Traveler's Wife några fler gånger...)

Funderar på att försöka skriva tal. Det finns ett ställe på nätet där man kan lägga ut tal, som folk sedan köper. Det ger inte mycket pengar, 30-40 spänn per tal till mig kanske, resten till hemsidan, men det borde inte vara så svårt och så kunde det bli lite extra nålpengar (Nålpengar, vad är det egentligen? Om jag vill köpa något annat än nålar för dem då???) vid sidan om.

Funderar också på om jag har något bland alla mina skrivövningsfragment som skulle kunna bli veckotidningsnoveller. Lite från romanpasset kanske skulle kunna återanvändas och generera lite inkomster? Det ska ju bara bli lite mer sockerkaka, gärna med lite sirap på, det kan jag väl fixa?

Svårt att veta hur mycket tid jag kan "slösa" på sådant, hur mycket tid som behövs för att boken ska bli klar till deadline, och vad som på sikt ger mest utdelning. Det är svårt att tänka långsiktigt när jag är pank nu. Som Bertie Wooster sa i gårdagens avsnitt: "It's the bally balliness of it all, wich makes it all so bally bally!" Jag kan inte säga det bättre själv!

Popsicle, James Brown och Kt Tunstall avslutar bloggstunden vid datorn. Alla tiders pop, indeed!