Att aldrig kunna bara släppa taget, vilken förbannelse! Jag hade ju bestämt mig för att släppa den kursen och så sitter jag lik förbannat här i gryningen och bläddrar förtvivlat i böckerna efter något som kan likna ett svar. Nu får det väl ändå vara över?
Bara översättningsprovet kvar, och hoppet om att det kan leda till något.
I dag måste jag gå till Arbetsförmedlingen igen. Så rädd för vad som händer när jag går igenom de dörrarna. Håller förvandlingen eller blir jag en pumpa så fort jag kliver över tröskeln? Vill inte, vill inte, vill inte bli den människan(?) igen. Jag är annorlunda nu. Undrar om de kan se det?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar