Det slår mig så hårt att det här, det är vår sista dag, Lillen och jag. Det är är sista dagen på min tid hemma med honom här i bubblan som i och för sig inte har varit mycket till bubbla på sistone men ändå.
Hela dagen blir jag bara lipig så fort jag tänker på det, att det här är den sista dagen. Inget kommer någonsin att bli sig likt.
Jag hade velat göra dagen alldeles speciell, men istället blir det en helt vanlig dag, eller kanske till och med en lite sämre dag än de flesta andra eftersom vi bara bråkar hela tiden och han är mer än vanligt och pillar på saker han inte får.
Till sist flyttar jag grinden till köksdörren istället, för att undvika att han klättar upp till knivar och saxar och annat livshotande. Dessutom räknar jag med att det kommer att begränsa hans konsumtion av kattmat.
Det tycker han är dumt och orättvist. Och det får han väl tycka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar