Kanske skulle jag också stå insvept i ett nät med fötterna i en hink med kallt vatten

Makens första dag hemma, inte officiellt pappaledig på länge än tack vare en massa innestående semester som ska tas ut först, men i praktiken.

Jag är rädd att vi ska gå varandra på nerverna men det kommer förhoppningsvis inte att ske förrän efter jul. Innan dess har vi alldeles för mycket att stå i.

Först flänger vi runt hela halva stan på en massa ärenden som i princip bara är mina ärenden men jag tycker om när maken kör bilen så alla får åka med.

Sedan tar vi en vända ut igen efter julgran. Doften när jag kliver in bland alla granar på Drottningtorget är något av det ljuvligaste och jag tror vi valde en alldeles lagom stor, alldeles lagom vacker gran men det återstår att se när den har vecklat ut sig. Än så länge står den i nät på balkongen och acklimatiserar sig.

Det är svårt det där. Jag vet hur den känner det. Att vänja sig vid något alldeles nytt kan vara skrämmande.

Inte lönt att gå för fort fram. Jag kanske tappar alla barren.

Igen.