Det är farligt, det där ordet "äntligen".
Det ger intrycket av att jag har uppnått något, att jag har kommit till en punkt, som att jag inte skulle kunna backa härifrån.
Klart jag kan.
Det här att må bra är inget jag har lärt mig, inget jag har förtjänat, inget jag har uppnått.
Det är nog bara så att just nu är mina signalsubstanser i någon slags balans. Varför vet jag inte. Hur länge det kommer vara vet jag inte.
Men förmodligen är det här bara en biokemisk nivå jag passerar på vägen upp eller ner. De hormonella rubbningarna av graviditeten är väl på väg att avta nu, och jag har äntligen börjat få lite sömn.
Nåja. Tvärt emot mina naturliga böjelser tänker jag försöka njuta av det här ögonblicket i tiden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar