Jag ska skapa en karaktär till en uppgift på en av mina kurser. En och en halv sida ska jag skriva om den här karaktären när den gör en resa av något slag och under de här en-och-en-halva sidorna ska karaktären beskrivas på massor av olika sätt.
Jag skriver om Berit. När hon sticker till Rivieran för att fira sin Lotto-vinst.
Berit känner jag ju lite redan, även om jag inte har skrivit om henne tidigare. Vi har setts, så där i förbipasserande, i mina frontallober eller var de nu kommer ifrån, mina texter.
Jag tänker; det är nog det första jag skriver på Berit-boken. Även om det är på engelska. Man kan väl översätta det tillbaka efteråt. Eller bara se det som en övning.
En och en halv sida går fort.
Efter en och en halv sida har hon inte ens kommit på flygbussen.
Fem sidor blir det. Fem sidor inte alls pjåkig prosa om en kvinna som står inför en enorm förändring.
De fem första sidorna av min nästa bok, vad den nu kan komma att heta.
Det borde firas på något vis. Uppmärksammas. Förkunnas över hela riket.
Nu skriver hon igen, borde folk säga i landets alla fikarum i morgon vid tio-snåret. Vad spännande, borde de säga. Vad skönt. Det är verkligen på tiden.
Och det har de ju alldeles rätt i.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar