Det var det där med pengar, ja

Jag har introduktion. Obligatorisk.

Att det ska vara så svårt att förstå ett ord som distans. Vad det betyder, speciellt satt i samband med ordet undervisning. Jag ska läsa tre kurser den här terminen, för Bobs skull! Jag har inte tid att gå till skolan!

Alla där är typ fjorton. Och nobelpristagare i litteratur. Läraren är på engelska. På riktigt. Aniskånsk, som jag sa när jag var liten. Jag kan inte tala aniskånska. Ju mer jag försöker, desto mer låter jag som en statist från ett avsnitt av kommisarie Morse.

Stuck up, sa Bull.

Det tar för ever att säga allt det som står i materialet han delat ut, samma material som ligger på hemsidan och som jag skrev ut innan jag åkte hit.

Vad bra då.

Det spränger i brösten efter tre timmar och när det är över springer jag därifrån. Jag har flyktplanen redo, men den faller då det visar sig inte finnas någon busshållplats där jag var alldeles säker på att den skulle finnas.

Det kommer folk bakom mig när jag kommer ut genom porten och jag vet att det är kursare, klass-"kamrater", och det finns bara ett sätt att hantera sådana situationer.

Titta på klockan och springa för livet.

Jag hamnar vilse, i min egen hemstad, i ren panik, och det blir bara längre och längre till stationen, där bussen finns som tar mig hem.

På bussen känns det som jag glömt något, något fattas mig och det är förstås bäbisen, vad gör jag ute utan honom?

Inte har han saknat mig heller.

Vad har jag gett mig in på? Och varför?