Bäbisen kastar sin faders pekdon i golvet en sista gång och vi får gå och handla ett nytt. Vi går till pekdonsaffären och säger "ett styck pekdon, tack".
Nej, det gör vi inte.
Vi lämnar staden i gryningen, överger bilen vid vägens slut och fortsätter till fots i regnet hela natten tills vi hittar lagershopen.
Nej det gör vi inte heller. Den ligger ju precis här om knuten.
Jag önskar att den låg så avsides som i reklamen. Och att vi bodde precis runt knuten.
Det vore najs.
Och så önskar jag att jag hade råd att shoppa lite mer än bara ett styck pekdon när jag vandrar omkring bland alla dessa rikedomar till fyndpris.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar