I morgon, i morgon, jag älskar i morgon

Dagen innan pengar är alltid en sådan icke-dag, en det-får-vänta-till-i-morgon-dag, en seg, lång, onödig dag som jag kan klara mig utan.

Inget kan man göra utan pengar.

Och det spelar ingen roll hur mycket jag fick förra månaden. Dagen innan barnbidrag är de alltid slut, om jag fick fem eller tiotusen spelar ingen som helst roll.

Eventuellt är jag fattigare om jag fått mer pengar av någon anledning. Jag tenderar att göra av med extra pengar mer än en gång. Och det går inte. Jag vet det. Men jag gör det ändå.

Och idag är en alldeles vanlig dagen-innan-livet-börjar-om-på-nytt-dag.