I anledning av förra helgens bemärkelsedag kommer en morbror på besök. En före detta Malmöbo söker sina rötter, och han har presenter med sig.
Sweet! tycker födelsedagsbarnet.
Jag orkar inte mycket mer, tycker jag.
Det blir en promenad. Inget märkvärdigt, bort till posten/macken bara. Men store sonen kommer med ut i dagsljuset minsann. Och för det ska denna dagen gå till historien!
Det är skönt att se honom, morbrodern, se att han har det bra, trots att jag försummat honom så.
Men så svårt att vara den som han behöver mig att vara. Även om det bara är för en helg.
Så svårt att hålla mig på fötter.
Jag behöver vila nu. Behöver ro.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar