Och strax efter måndag lunch är det onsdag, hur fasiken ska man hinna med???

Det är så mycket att göra nu att jag tappar andan. Eller inte tappar kanske, men glömmer den. Glömmer att andas.

Jag andas in på morgonen. Och sedan rusar dagen förbi. Och så undrar maken varför jag är så ansträngd när kvällen kommer, varför jag inte bara kan sätta mig ner och ta det lugnt en stund.

Ja, varför?

Så mycket att göra att det inte är möjligt, det är faktiskt både i teorin och i praktiken alldeles omöjligt att göra det jag gör nu.

Undra på att man känner sig lite sliten.

Och terminen har bara precis börjat.