Mycket ser konstigt ut när man går baklänges

Det är svårt.

Mycket.

Mycket är svårt.

Och det är mycket svårt.

Dessutom ser ordet Mycket konstigt ut, plötsligt.

Som att jag inte har använt det ordet tusen gånger. Tio tusen gånger.

Men när jag skriver det nu är det ett främmande ord, plötsligt. Jag kan inte stava till det. Och jag känner inte igen det.

Så är det med mycket nu för tiden.

Sådant som varit lätt, åtminstone möjligt med lite ansträngning, blir omöjligt svårt. Färdigheter bara försvinner. Framsteg är det inte tal om.

Här går vi bara bakåt, nu för tiden.

Och inga bak-och-framskor har jag heller.