Köp inte det då

Det är så svårt att komma till ro när man väl fått upp farten men bäbisstackaren har faktiskt sovit tre nätter på raken nu, helt utan anledning eller kanske beror det på att han inte fått så mycket burkmat på sistone p g a värme och förkylning och lathet från hans mors sida.

I kväll fick han i alla fall couscous och kyckling på burk och han har stökat omkring i timmar innan han till sist gav med sig och somnade. Så får vi väl se hur det blir i natt.

Jag lär inte kunna somna, det är då ett som är säkert. Och inte är det för att jag har en massa viktiga saker som snurrar runt i skallen. Nej då. Min hjärna kör en Homer och bara rullar tummarna och nynnar Dumdedumdedum timme efter timme medan alla andra sover.

För jäkla varmt är det. Och jag är för jäkla tjock. Och fattig. Och hopplös.

Så mycket jag tänker att jag ska göra hela tiden. Som aldrig blir av. Som aldrig blir. Nu håller jag på att läsa Not Buying It, sent omsider. Och den väcker ju en massa tankar. Ger insikter. Öppnar ögon.

Och så läser jag lite på en blogg av en kvinna på andra sidan jorden som sysslar med återanvändning och hantverk och lite allt möjligt. Och en annan blogg där en kvinna gått ett helt år utan att köpa något nytt, bara second hand.

Jag läser om allt det här som är så klokt och de har rätt i mångt och mycket och jag ser mitt eget konsumerande och hur sjukt det är, hur meningslöst, hur otillfredsställande utom just för stunden. Och sedan sätter jag mig och kollar lite på Tradera. Eller går ut på stan en sväng. Och shoppar. Om jag har några pengar. Annars tänker jag på allt jag skulle köpt, om jag hade haft pengar.

Jag tänker att shoppingen ironiskt nog syftar till att fylla tomrummet i mig som består i att jag är fattig och de begränsningar det innebär. Att om jag hade en massa pengar skulle jag inte behöva köpa någonting alls.

Inte sakna något.

Men visst skulle jag det.

En snubbe i boken avstår från typ allt utom en flickvän, och när han får frågan om han inte saknar att gå på bio så säger han att det ändå aldrig kommer några bra filmer.

Då är det ju ingen konst, tänker jag. Det är ju lätt att avstå från saker om man inte vill ha saker. Personligen avstår jag dagligen från massor av saker, trots min överkonsumtion. Gummistövlar i storlek 46 till exempel. Fiskbullar i alla sorters sås. Rullskidor i fiberglas. Köper jag aldrig. Kan jag här och nu lova att jag aldrig kommer att köpa. Lätt som en plätt.

Men om man har gått på bio och vid flera tillfällen haft bio-upplevelser som verkligen berört en, som har förändrat sättet man ser på livet, sig själv och alltihopa. Då vill man ju uppleva det igen. Då skulle ett liv utan film vara ett fattigare liv.

Och så är det med massor av saker. Jag vill ha saker. Ha upplevelser. Ha. Sådant som gör mig glad. Sådant som får mig att tänka. Sådant som gör livet mer intressant eller kanske till och med lättare att leva.

Jag vill ha ett grytunderlägg från Designtorget för 425:- spänn. För det skulle passa precis in i ett tomrum jag har i mitt liv. Det skulle täppa igen ett hål. Mätta en hunger.

Och det är jävligt lätt att sitta ute i en koja i skogen och förakta mig för det. Om man aldrig har känt det suget. Det behovet. Den saknaden.

Den längtan man bara kan känna efter ett alldeles perfekt föremål, något som är som gjort för en själv men som man aldrig kommer att få äga.

Not buying it? Nej. Men bara för att jag inte har råd.