Så mycket att göra hela tiden men idag tog jag mig i alla fall lite tid för mig själv och när jag hade sytt i alla lösa knappar på mina Emmausfynd så tog jag en gammal fin gubbabyxa som inte passar någon här hemma och som inte skulle ge många kronor på Tradera och klippte sönder och sydde ett par byxor till bäbisen. Do Redo, and I bloody well did!
Av bara farten.
Det första plagg jag någonsin sytt inklusive jag vet inte hur många år med syslöjd på schemat, och det blev förstås därefter men det ser banne mig ut som ett par byxor om man inte tittar för nära. Inte passar de heller men nu vet jag i alla fall hur många centimeter jag ska lägga till åt olika håll när jag syr nästa par.
Så stolt jag är över mig själv, och så skönt det är att äntligen våga göra sådant här och jag vill inte säga till maken att det är för att bonusen äntligen flyttat men det är det ju.
Äntligen kan jag slappna av och våga försöka göra saker, våga försöka vara den jag vill vara. Åtminstone här hemma.
Nu ska vi bara måla väggarna i vardagsrummet chockrosa också, sedan är det väl no stopping me.
Fortsätter det på den här vägen kanske jag rent av blir lycklig en vacker dag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar