Livet som det ska vara

Jag och bäbisen besiktigar bilen. Det var ju inte så svårt som man skulle kunna tro. En ny skylt fram tycker Svensk Bilprovning att bilen ska få. Och då får den förstås det.

Sedan målar jag och bäbisen en provblaffa av den färgen jag egentligen vill ha på väggen i vardagsrummet. Går inte maken med på det får det bli vitt.

Kompromisser blir ingen glad av.

När vi kommer hem kraschar datorn. Min andra hårddiskkrasch i år. Och det är inte fredagen den trettonde än på några timmar.

När maken kommer hem förvånar han mig två gånger. Först genom att gå ut i vardagsrummet, peka på den rosaröda blaffan och säga att han kan tänka sig den färgen. Sedan genom att ta sin eländiga hustru i hampan och åka till Netonnet och köpa en ny dator till henne.

Det här skrivs alltså på en sprillans ny dator med dual-core, 2 GB RAM, 360 GB HD, dubbla överliggande kramaxlar, kalasvev och bubbla förknasare. Vista och hela faderullan.

Akta're vad bra jag kommer att skriva hädanefter.

På väg till bilen efter att ha ställt tillbaka kundvagnen tänker jag att jag vill att livet ska vara så här. Bilen behöver en ny grej. Då beställer vi en sådan. Datorn pajar. Då köper vi en ny. Ett problem uppstår. Då fixar vi det.

Just så vill jag att livet ska vara.

Inte problemfritt. Men att det för varje problem ska finnas en lösning. En tillgänglig.

Just så.