Fint väder och vi vill gå ut men det behövs handlas så det blir Burlöv Center igen och jag har fyllt min Svensson-kvot för det här livet, med råge.
Maken får kläder till nästa veckas kalas och jag kan börja stressa upp mig ordentligt inför det nu när det är mindre än en vecka kvar.
Jag hatar att behöva stressa upp mig så, spendera så mycket energi, tid, pengar på något som jag inte vill göra och som det verkligen inte finns någon som helst anledning för mig att göra.
Klart att jag gör det för hans skull, självfallet, men jag får ibland känslan att han inte heller vill gå och då känns det så hopplöst. Ska jag ta den här smällen ska det ju vara för att det betyder något för honom.
Trots att han inte ser mig.
Det är väl också kärlek, antar jag.
Eller åtminstone äktenskap.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar