Så sönder. Inget blir gjort på min långa lista.
Jag vill inte mer nu. Orkar inte. Kan inte.
Det är för mycket. För svårt. Och hur mycket jag än anstränger mig blir det aldrig bra. Jag blir aldrig färdig. Det blir aldrig bra. Ingen blir någonsin nöjd. Inte ens jag.
Aldrig får det vara bra. Ingenstans finns lugnet.
Så sönder. Förödmjukad. Till intet gjord.
Jag vet inte hur det ska kunna bli bättre. Var jag ska sätta fötterna för att försöka ta mig upp härifrån.
Det är så mörkt. Och jag är så ensam.
Men det är honom det är synd om. För han är minsann förkyld.
Stackaren.
söndag, juni 08, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar