Hur följer man upp en sådan bra dag då?
Man fortsätter att le, bara. Vad annars kan man göra?
Man är lite smått frustrerad över att man inte kan sätta sig i 8 timmar och skriva så fingertopparna glöder, för att få ur sig eländet.
Man oroar sig över att om man inte tänker på scener, karaktärer, vändpunkter så kommer de att försvinna. Och om man tänker på dem så kommer man att slita ut dem, tröttna på dem.
Man är alltså damned if you do och så vidare.
Man går till Burlöv. Och sedan hem igen.
Man kommer inte på några fler böcker, om det nu var någon som trodde det.
Bara för att klargöra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar