Stackars maken får aldrig göra något roligt, så för hans skull bestämmer jag att vi ska åka till Hässleholm. Roligare än så kan man knappt ha på en söndag, må ni tro.
Där finns det en utställning som verkar spännande. Tycker maken.
Det tycker inte Lillen. Och barnvagnar är inte tillåtna.
Så bra då.
Jag springer igenom, så långt från alla montrar jag kan komma, för att inte vara i vägen för någon. För att inte störa.
Det är stressigt att gå på utställning med småbarn. Det lär vi inte göra om i första taget.
Sedan går vi en runda på stan. Det tar ju inte så lång tid i Hässleholm. Inte ens om man låter en 1-åring bestämma takten.
På vägen hem fikar vi som hastigast på Café Breve mitt ute i ingenstans. Ett sådant ställe som jag skulle velat ha om jag vore någon alldeles annan än den jag är. Om jag bodde på landet och vore lite händig och hade en massa byggnader över och tid och kärlek och handlag för inredning och tyckte om att ha gäster och, ja, kort sagt om jag inte vore jag ett endaste dugg.
Chokladkaka med hallon är i alla fall hur gott som helst.
Och lillen gråter inte riktigt hela vägen hem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar