Hämtar hem den store sonen och börjar försöka mecka ihop resterna av den gamla datorn med de nya komponenterna.
Vi vet inte vad vi håller på med, någon av oss. Och så går det som det går också.
Det vill säga att det går inte alls.
På fjärde försöket får vi i alla fall liv i eländet. Men något ljud har han inte i sin nya über-rigg.
Och jag hinner ju inte googla för jag har en stor deadline IDAG som jag inte kommer hinna, hur jag än bär mig åt.
Allt får ge vika, allt måste försummas. Bäbisen gråter, store sonen tjurar, maken tjurar och katten vässar klorna på fönsterkarmarna.
Till sist sitter jag med ett sovande barn på armen och skriver ihop ett hastigt och lite fegt slut på en novell och det är omöjligt att göra det jag gör den här terminen men jag gör det ändå och jag lämnar in novellen med hela tre kvart till godo.
Äsch, det var väl inget.
Och sedan har jag bara att plocka undan efter middagen och hänga en tvätt innan jag äntligen får lov att gå och lägga mig miss i nassen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar