Vi går till Burlöv, Lillen och jag, och shoppar lite inför morgondagen. Sedan går vi hem.
Det är lite konstigt hur jag tar det här för givet nu, att jag ska kunna gå en halvmil hit och en halvmil dit. Och hur jag tycker att det är jobbigt att det fortfarande tar emot ibland. Trots hur det var för inte alls länge sedan.
Otacksam, är vad man är.
Eller kanske handlar det bara om dåligt minne.
Jag märker det också om jag någon gång går tillbaka några månader här i bloggen och läser ett inlägg av någon anledning. Hur väldigt snabbt allt kan bli annorlunda. Hur tvärsäker jag är ibland på hur det ska komma att bli.
Och framför allt hur fel jag har. Om och om igen.
Om inget annat har jag fått denna behållning utav detta meningslösa dravel. En insikt har jag minsann välsignats med. Och det är inte fy skam.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar