Så grattis till mig då eller!?

Jag har kommit igång ganska bra på mina kurser, nästan så man kan säga att det funkar.

Vi håller näsan över vattenytan här hemma, på det stora hela.

Dagarna går, och veckorna.

Och jag klarar det.

Jag måste bara tillåta mig att påpeka det ibland. Främst för mig själv.

Jag klarar det. Jag mår bra. Jag skrattar mer än jag gråter.

Och jag har inte alltid ont.

Det här så mycket mer än jag önskade mig, för inte så länge sedan.

Och det är mitt.