Tack ska du ha, bloggen!

Det är kanske så här man löser alla sina problem. Man ser till att få det stöd man behöver, en liten bit i taget.

Handleden, check.

Då var det som sagt bara resten kvar.

Jag vet inte om det är jag som är lite partisk här men ibland känns det som att jag inte riktigt får det stöd jag skulle behöva från min omgivning.

Och ibland känns det som att jag ställer helt orimliga krav på dem.

Jag skulle behöva en Dr Phil-cam och lite hjälp med att analysera det jag ser.

Det känns som att det vore rimligt, att inte allt skulle vara mitt ansvar, precis hela tiden. Att inte allt måste vara mitt fel. Det känns faktiskt så.

Men att döma av omgivningens reaktioner är så inte fallet.

Det är ok, jag har haft fel förr. Jag vet hur man gör. Jag är en rutinerad fel-havare.

Men att ändå få lov att gnälla av sig, det är en välsignelse.