Om jag inte visste bättre trodde jag väl att det var lycka

Vi promenerar, Lillen i barnvagnen och jag.

Bort till det stora möbelvaruhuset går vi och på vägen dit slår mig ett fallande höstlöv mitt i ansiktet, smack! som en örfil och jag blir lite ställd.

Vad har väl jag någonsin gjort hösten för ont?

På vägen hem slår mig en ny bok.

Vilken känsla det är när den bara kommer. Jag vet hur den börjar, jag vet hur den slutar. Vet vad den handlar om, vad de heter, hur de ser ut.

Som kolsyra i blodet, så känns det. Det bara bubblar.

En Bra Dag kallar vi det för. En Bra Dag på det stora hela.