Jaså, har jag deadline igen? Nähä!?

Och så har även min tredje kurs skärpt sig och börjat ställa krav, sent omsider. Nu blir det deadline varje vecka därifrån också.

Så bra då. Jag började bli lite orolig där. Det fanns ju en risk, ett tag. Att jag skulle hinna med. Att andas.

Men nu slipper jag tänka på det.

Det är verkligen ett stort steg tillbaka, kanske inte för mänskligheten som verkar skita i vilket men för mig, att gå skrivkurs på universitet när man redan har gjort det på folkhögskola.

Jag trodde att det här skulle vara på en annan nivå, liksom. Och det var det ju, i och för sig. Men jag är lite förvånad att den är så mycket lägre.

Det är det här med själen som saknas, antar jag. Att man inte behöver skriva alla texter i sitt hjärteblod.

En halv sida om vad du ser utanför ditt fönster. Använd en jävla massa adjektiv. Don't get personal!

Jaha.

Men, alltså, det var så här att jag hade en bok jag skulle skriva. Innan den vittrar sönder hjärnbarken på mig, helst.

Inte det? Nähä.

Då får jag väl dra upp persiennen en stund då. Det är obehagligt, i och för sig. Men vad gör man inte.

För att slippa använda fantasin.