Eller vem

Jag ringer Familjestödjaren och tackar nej till mer sömn.

Det är inte värt det.

Sedan ger jag bäbisen lite mer vanligt käk och han överlever. Det verkar inte vara något problem med gluten. Eller laktos. Eller något annat.

Han käkar. Mår bra. Jag kramar honom tusen gånger och önskar att jag hade råd att köpa en ponny till honom. Eller en bil. Vad som helst som kunde lindra mina skuldkänslor.

Gör jag rätt? Det får väl den se som har lever eller hur man nu brukar säga.

Jag är ändå inte så mycket sömnig som jag är trött. Mentalt så enormt mycket mer än fysiskt. Sova en vecka hade inte hjälpt.

Det är något annat som behövs. Jag vet bara inte vad.