Till BVC på sjumånadersvägning och han växer igen, lill-skrutten, men bara på bredden och aldrig får man vara riktigt glad, riktigt lugn och trygg, aldrig någonsin får man det.
Och sedan har jag fått pengar och ska skicka iväg grejer i gengäld men automaten äter upp mitt kort och vi får gå hem igen med vår jättekasse med paket. Och med skammen.
När jag för en gångs skull hade pengar på kontot.
Där är den där förbaskade ironin igen.
Så trött hela tiden och det känns som att jag inte tar tillräckligt väl hand om honom, som att jag är vårdslös eller att jag kommer att tappa honom eller något.
Jag hoppas att det inte är ett tecken på att jag inte älskar honom tillräckligt, eller om det skulle vara så att han inte kommer märka det.
Men det är klart att han gör.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar