Jag håller andan och kastar mig ut i chatten på Tradera, som om ingenting hänt, som om jag alltid varit där, och de andra låtsas också som ingenting men jag vet att de undrar vad jag är för en och att de märker, så smått, att jag i alla fall inte är en av dem.
Så hungrig är jag efter ett sammanhang, efter vänner, efter människor, att jag tigger vid meandipop-mammornas bord efter smulor. Till och med lägger bud på deras auktioner (och vinner, nesligt nog) för att vinna deras förtroende. Jag får hitta ett annat forum där jag kan sälja allt jag budar hem från dem som jag inte har någon användning för.
Synd att inte Blocket har någon chatt.
Ingen människa, någonsin, har jag haft en riktigt nära och god relation till, tänkte jag idag och det kändes när jag tänkte det första gången som klassisk melo(över-)dramatisk Sandra, men jag har ältat det sedan dess och det känns mer och mer som om jag slagit mitt huvud på någon spik någonstans.
Ingen har jag varit riktigt öppen mot. Ingen har jag verkligen släppt inpå livet. Ingen har jag verkligen, oreserverat, älskat.
Vad är det då för mening? Med någonting alls? Med mig?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar