Hur var det nu man gjorde

Söndag. Jag är fortfarande skakad och ledsen och famlar runt i förvirringen efter något att distrahera mig själv med.

Först tänker jag att jag ska rusa iväg och köpa målarfärg och måla om i hallen genast med det samma, för då mår man nog bättre inbillar jag mig. Men min sansade make tvingar mig att skriva en ordentlig lista över alla moment som måste göras och så tappar jag den sugen också.

Vi kommer i alla fall iväg ut i det fina vädret och hämtar lite färgprover. Ingen färg hittar vi som vi båda tyckte om, så vi får väl se hur det blir med den där ommålningen.

Det vore ju kul om det blev av medan golven fortfarande är fina.

Jag går inte in på chatten. Jag vill inte ens.

Inte för att jag är rädd att de pratar om mig. Utan för att jag vet att de inte gör det.

Så stor plats de har fått i mitt liv.

Så obetydlig jag är i deras.

Dasg att gå vidare nu.