Inga pengar har jag men det är ju rea på Emmaus igen och trots att jag gick back så hemskt förra månaden så vill jag dit igen och rota i höstacken efter någon fin knappnål. Snälla Mastercard försträcker mig en hundring trots att jag redan har trasserat så långt över man kan och snälla bäbisen sover en kvart i vagnen så jag kan rota runt i lumpen i lugn och ro (om man bortser från alla galningar som armbågar sig framför och rycker färgglada tygbitar ur händerna på en).
Varför inbillar jag mig att det här ska göra mig glad på något vis, varför vill jag det här så gärna? Varför lägger jag inte den här tiden, energin, slanten på något mer konstruktivt, mer kreativt, mer meningsfullt?
Jag önskar jag kunde.
Jag önskar jag gjorde.
Jag önskar.
Så mycket.
Och gör.
Så lite.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar