Bra dag

Jag mår fortfarande ganska bra och försöker tänka att det ska vara så här, man kan må bra när man är gravid, det behöver inte betyda att det är något fel. Jag drömmer också fortfarande helt vansinniga ting. I natt har jag bland annat kört tåg i kraftig nedförsbacke, fast det var en buss från början, och skjutit en uteliggare i bröstet med hans egen revolver. (Det var faktiskt i självförsvar, han siktade på magen, så i skruttförsvar till och med.)

Jag har berättat för en av cheferna och jag fick inte sparken så det var ju bra. Nu hoppas jag bara att jag fortsätter ha dagar som i går där jag fick varva stående jobb med sittande och bara köra maskiner med ganska lågt tempo.

Hoppas kan man ju alltid.

Och så njuter jag av att jag igår kväll faktiskt sträckte mig efter min lilla svarta skrivbok och skrev en kortare text. Jag brydde mig inte om att räkna orden, det spelade verkligen ingen roll hur många ord det blev, inte när det var så väldigt länge sedan sist.

Bara det att jag hade en fundering kring en text större delen av dagen, vände och vred på den i huvudet och att den sedan faktiskt fanns kvar när jag kom hem och hade ätit och hade tid och en stund för mig själv att skriva ner den. Allt detta är så stora segrar, kanske inte i någon annans ögon, men i mina.

Och om det blev någonting, om det någonsin blir någonting, vet jag inte och det spelar inte heller någon roll.

För jag gjorde det. Jag skrev. Och det är viktigt.

Det är stort.

I hörlurarna : Bra dagar med Peter LeMarc.