Post Traumatic Helg Disorder

Mitt liv är en total berg- och dalbana, känslomässigt sätt. Ena stunden är man så glad för att man är ledig och får stanna hemma hela dagen, sedan måste man sätta igång avfuktaren och drivs efter tre sekunder till vansinne av det hemska ljudet som man måste stanna hemma och lyssna på hela dagen. Sedan får man äta frukost i lugn och ro med sin älskade, klä på sig icke-oömma kläder och man känner sig lite mer som sig själv, lite gladare, lite lugnare och så frågar han om vi ska sticka nu och då känner man sig stressad och så blir man påmind om att det bara är få timmar tills jag ska gå och jobba igen och så blir man tvärsur och måste stänga in sig i sovrummet och lugna ner sig en stund. Vi kommer i alla fall iväg, letar efter ny blandare till köksbänken, det går bra, det finns mycket att välja mellan och till rimliga priser, inget problem, sedan säger jag något (gud vet vad) och maken blir tvärförbannad och jag börjar gråta, kan inte förklara vad det var jag menade för jag vet inte vad det var han reagerade på och det blir gräl hela vägen till IKEA och där är det proppat med folk och jag mår illa och vill inte ta av mig solglasögonen för ögonen är röda och jag är så ledsen för att han är så arg, han brukar aldrig bli arg och det bara rinner av honom på promenaden från bilen till ingången men jag är ledsen hela dagen.

Och den stackars lilla skrutten sparkade i går morse, jag kände det tydligt, det var en spark och inget annat, och det var det skönaste någonsin, och hela dagen går jag sedan med handen på magen och väntar på en till, så är det, mycket vill ha mer, jag har bett och bönat om en enda spark och så får jag det och ändå är jag inte nöjd utan vill ha en till, genast och den stackars lilla skrutten hörde oss väl på Babyland där vi tittade på barnvagnar och bilbarnstolar och vi vet ju uppenbarligen inte vad vi håller på med och h*n undrar väl vad det är för några föräldrar som väntar där utanför och jag kan nog glömma den 8:e september, skrutten kommer nog aldrig att vilja komma ut om inte jag bättrar mig avsevärt.

Men här finns ingen tid för bättring. Bättring kräver lugn och reflektioner, utveckling och uppbyggande.

I stället går jag till jobbet och krymper en bit till.