Mañana, mañana

Ljuvligt väder är det men man får inte vara ute säger de som vet, det är farligt, farligt. Inget ozon = instant cancer, gå och lägga sig i ett mörkt rum med en god bok är enda sättet att få se framtiden så ok då.

Efter Millenium-böckerna och Harlan Cobens The Woods befinner jag mig nu i Canada på 1800-talet i The Tenderness of Wolves av Stef Penney och jag vet inte riktigt ännu men det verkar bra. Jag behöver något som är lite seriöst innan jag ger mig på böckerna om Harry Dresden som jag hämtade på biblioteket i går.

Många böcker blir det, många böcker finns det och jag tänker mycket på min egen, om jag skulle, kanske, om jag vågar, om jag kan, om jag fixade till den och skickade in den til någon, kanske bara för skojs skull, bara för att få ett endaste utlåtande, eller kanske skicka till ett par, tre, men jag måste jobba igenom den ordentligt först och jag vet inte om jag kan, jag vet inte om jag törs men det har bara blivit 4 timmars arbete den här veckan och det kanske vore bra att använda lite av all denna arbetslösa tid till att GÖRA någonting och jag vet att det är skräp, jag vet det, men allt är inte det, det finns vissa bitar som är riktigt bra och jag vill att någon ska läsa dem, jag vill att de ska bli lästa och jag vill kunna säga att jag har skrivit en bok, att den är helt färdig och inte bara nästan.

Som vanligt när jag får ett sådant ryck har jag grejer inbokade en stor del av dagen så just idag blir det ju inget gjort, men kanske lite och kanske i morgon om jag inte ska jobba då heller.