Påskafton

Vecka efter vecka med alla våra tillhörigheter i en stor hög i vardagsrummet. Tll sist ger man upp och blir blind på det ögat. Det är inte lönt att göra någonting, man kan knappt röra sig, så det är lika bra att krypa upp i den halvan av soffan som inte är begravd och titta på tv/film. Det går inte ens att dammsuga i de rum som nu är golvlösa, den bara betongen och dammsugaren skapar på något vis så mycket statisk elektrisitet att jag är rädd för familjens säkerhet. So screw it. Vi ser en film till, istället.

Idag ska jag försöka mig på att laga lite ny mat igen. Det har blivit mycket sådant på sistone. Maken planerar dessa storslagna middagar och sedan inser han att det är frågan om lördag och då spelar han ju fotboll mellan 3 och 5 och så får jag göra det istället. Lammstek ska jag ge mig på idag. Eftersom oxfilén blev lyckad har jag onda föraningar om det här. Man kan inte ha sådant flyt i köket två veckor i rad. Men eftersom jag ska försöka mig på en Kellermans mammas också finns det möjligheter att lyckas med åtminstone något av projekten.

Kellermans mammas är en liten supergod tårta på mandelbottnar som min farmor brukar göra. Kellerman i fråga är alltså min far. Men den lilla tårtan har blivit berömd långt utanför både familjens och landets gränser och har fått benämningen Kellermans mammas även bland de närmast sörjande.

Problemet är att jag har förlorat mitt nedärvda recept och därefter i akut abstinens försökt ersätta det på egen hand och nästan lyckats men inte riktigt. En Kellermans mammas improviserar man inte ihop, bara sådär.

Så frågan är, ska jag försöka på fri hand eller ska jag krypa till faderskorset, erkänna min otillräcklighet och be om ett nytt recept?

Ok, improvisation it is.

Om allt går förlorat finns det i alla fall i hushållet en del äggformade förpackningar fyllda till bredden med socker i olika former att trösta sig med.