Äntligen fredag och friheten hägrar på andra sidan av 8 timmars hårt arbete. Jag vet inte hur kroppen ska orka men den har gjort det hitttills och det är fötterna som är den svaga punkten nu, foglossningen känns otippat nog bättre. Foglossning blir typ aldrig bättre så något måste vara väldigt, väldigt fel inuti mig.
På jobbet i går hade jag hemskt roligt åt precis allting och var på tramsigt gott humör och om jag inte visste bättre skulle jag ha trott att jag var lycklig. Jag kunde riktigt se framför mig hur hjärnan badade i endorfiner som tog bort allt det onda och jobbiga men så mycket endorfiner utsöndrar inte kroppen utan en hjärntumör. Jag kommer väl att garva hela vägen till graven.
Sedan har jag legat hela natten och försökt känna Skrutten, någonting som skulle kunna vara en rörelse där inne, men det som känns känns alldeles för mycket, inga fladdrande fjärilsvingar eller små fisksprattel utan riktiga rörelser och det måste ju vara tarmarna som spökar och det är inte alls lika gulligt.
Allting i hela kroppen är alldeles konstigt och jag vet inte vad som är upp eller ner. Endorfinerna är ju behagliga, jag badar gärna i dem ett tag, men jag undrar vad för fruktansvärd smärta min hjärna försöker skydda mig från att känna. Vad som kommer att göra så fruktansvärt ont.
I dag kan i alla fall inget hemskt ske, för det är fredag den trettonde och elaka häxor som jag har immunitet från allt ont.
Utom det i fötterna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar