Bring it on

Äntligen ledig, äntligen lite vackert väder, äntligen lite tid på tu man hand med maken. Humöret är fortfarande onaturligt gott och jag hoppas på en riktigt god helg. Bara vila och återhämta mina stackars fötter, prata och umgås med maken och förhoppningsvis åka ut i naturen på någon slags utflykt. Hålla handen på magen mycket och hoppas på närkontakt av någon grad där inifrån.

Jag säger till mig själv flera gånger om dagen; Det är någon där inne, och om jag inte riktigt börjar begripa det ännu så känns det inte längre som en lögn i alla fall. Magen växer bortom alla rimliga gränser och jag behöver inte berätta det för folk, magen säger allt. Människor jag möter sneglar neråt, lyfter på ett ögonbryn och ser frågande på mig och jag behöver bara nicka bekräftande.

Det är på så vis en väldigt kommunikativ liten skrutt trots att h*n inte vill ge sig till känna för mig.

Blyg som sin mamma kanske.

Jag har överlevt arbetsveckan med hjälp av min mp3-spelare, huvudsakligen Andrew Birds nya och Moneybrothers svenska och det är ju så bra men jag borde verkligen plocka bort julduetten med Jerry Williams. Det är onaturligt att gå runt och nynna på den när solen vräker ner och knopparna brister utanför fönstret i parti och minut.

Hur mycket jag än älskar julen, nu är jag redo för lite sommar. Den här weekend-sommaren är tydligen bara en preview, på torsdag ska det typ snöa igen och det är inte riktigt sjysst, nu vill jag tvätta och hänga undan vinterjackor och halsdukar, nu vill jag låta strumporna ligga kvar i garderoben, nu vill jag känna sol mot hud och hoppas på enbart goda effekter därav.

Jag kan till och med se fram emot bikinisäsongen för en gångs skull. I år behöver jag i alla fall inte hålla in magen på stranden.

Nya solbrillor bara, sedan är jag helt redo.

Jag känner på mig att det blir en riktigt vacker sommar i år.

Och den får gärna komma snart.