Jag läser en bok som inte är bra. Eller, den är kanske bra. Men den är inte bra för mig. Den är skriven av en snubbe som fick samma knäpp som jag brukar få, nämligen ett behov av ett eget rum. En egen plats, ett eget hus, ett eget utrymme. Dessutom fick han för sig att han var tvungen att bygga rummet själv. Det skulle jag också hemskt gärna vilja göra.
Problemet är att det är svårt att bygga sig ett eget hus, även om det är litet. Och dyrt, och komplicerat och omöjligt om man inte vet vad man gör. Så ju mer jag läser, desto mer känner jag att det aldrig kommer bli så att jag bygger mig ett eget litet hus. Jag har inte råd, har inte muskelstyrkan, har inte orken, har inte tålamodet. Osv, osv, osv.
Ännu en dröm i papperskorgen.
Men oj vad jag behöver ett eget rum just nu. Långt bort från alla mina misslyckanden, från jobbet och bonusen och ekonomin. Långt bort från alla krämpor, alla galenhormoner som gör att jag bara gråter eller grälar med folk hela tiden, illamåendet, kramperna och graviditetsklådan.
Jag har hittat, som jag brukar göra då och då, ett hus på Hemnet som jag vill ha. Och nu vinner jag ännu mindre på Lotto än vad jag brukar göra. Det svider i alla fall mer. För jag får ju för mig att det är meningen. När jag hittar ett hus som jag vill bo i. Och då tänker jag att allting kommer ordna sig, att universum ska se till att det bli så som det är meningen att det ska bli. Som universum ju gör om man bara har hittat sin rätta väg.
Det har Oprah sagt.
Så jag lämnar plikttroget in mina Lottorader och börjar planera hur jag ska inreda mitt nya hus, vad jag ska göra med trädgården, vem som ska sova i vilket rum, om jag ska betala begärt pris eller pruta, om jag ska vänta tills pengarna har kommit in på kontot innan jag ringer och bokar tid för visning eller inte. Osv.
Och sedan blir söndagen helt förstörd.
Det slår aldrig fel. När jag har bestämt mig för att vinna på Lotto så gör jag aldrig det. Trots att jag verkligen behöver pengarna. Inte bara de två miljonerna till att köpa huset. Jag behöver säkert minst tio till om jag ska kunna bo i eländet också, eftersom det är i behov av renovering, dvs, det kommer att kollapsa precis när som helst om inte omfattande arbeten görs omedelbart.
Behoven är stora. Men tar Svenska spel någon som helst hänsyn till det? Näh. De ger 18 miljoner till någon gammal gubbe som inte ens brydde sig om att kontrollera om han vunnit eller inte.
Om man inte genast hör av sig när man vunnit 18 miljoner borde de frysa inne. Allra senast efter 48 timmar. Är man inte mer angelägen än så ska man inte ha några miljoner. Då behöver man dem inte.
Då borde jag få dem istället.
För jag behöver ett eget rum. Och jag kommer inte leva tillräckligt länge för att hamna på långvården. Så jag behöver det nu.
Allra senast nästa vecka. Annars kommer den här sommaren bli ett helvete.
Undrar vad Brf skulle tycka om jag smällde upp en friggebod ute på gården?
lördag, juni 16, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar