Att järntabletter är ren ondska har jag redan slagit fast. Men att det ska vara så oerhört svårt att få i sig något som uppenbarligen är alldeles livsnödvändigt tyder på ett konstruktionsfel i människokroppen. Det är tur att jag är helt sjukskriven nu, för det är ett heltidsjobb att fixa logistiken kring att ta en kapsel med järngranulat om dagen.
Kapseln får inte intas i samband med måltid och inte tillsammans eller i anslutning till något som innehåller kalcium.
Allt jag äter och dricker verkar innehålla kalcium. Kalcium kommer jag aldrig att lida brist på.
Kapseln får inte heller intas mindre än två timmar före eller efter de tabletter jag tar mot min halsbränna. De tabletter som jag äter hela dygnet med mindre än 4 timmars mellanrum.
Kapseln ska intas med c-vitamin. Den innehåller i och för sig lite c-vitamin, men det räcker inte. Dessa kapslar kräva sura juice-drycker. Sådana man får halsbränna i kvadrat av, när ens övre magmun har dygnetrunt-öppet.
Det finns ju järn i mat också sägs det. Man kanske skulle kunna käka upp sitt Hb? Problemet är att järn endast förekommer i någon användbar mängd i äcklig mat, sådant som jag inte äter några större portioner av. Lever, blodpudding, broccoli. Mums.
Det är väl ändå inte så smart placerat.
Varför finns det inget järn i t ex glass? Coca cola? Kanelbullar? Schweizernöt?
Då hade jag sluppit allt det här.
Varför frågar de inte mig innan de bestämmer sådana saker?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar