Gryningstankar

Jag sover mycket färre timmar varje natt men i gengäld är jag trött hela tiden. Jag vet inte om det är oron, ljuset, värmen, halsbrännan eller kickboxningsträningen i magen som är värst, men allt på en gång får effekt. Definitivt.

Hushållet befinner sig i undantagstillstånd nu den närmsta veckan, fram till skolavslutning. Inga tiden gäller, maken är borta från soluppgång till mitt i natten, alla cirklar är rubbade. Jag och sonen berörs inte riktigt, han går en extra vecka i skolan och jag går för en gångs skull inte i skolan alls.

Sedan kommer sommarlovet med ungar som sover hela dagen och sedan sitter framför datorn hela kvällen och natten. Sonen blir väl som vanligt blekast i skolan i augusti. När kommer datorskärmar med UV-strålning för de föräldrar som givit upp att försöka få ut barnen i solen?

Annat var det på min tid, men nej. Let's not go there. Han är sjutton nu och jämförelser med mig själv i den åldern väcker obehagliga minnen.

Han sitter bra där han sitter. Han har fler vänner än jag haft sammanlagt i hela mitt liv, och han pratar med dem i tal och i skrift samtidigt som han käkar glass, kollar på film, spelar och surfar på nätet. Ibland gör han lite läxor också. Men det är inte så lätt att se med alla fönster på skärmen.

Men vad han inte gör är minst lika viktigt. Han ligger inte full i någon park, han driver inte omkring med något gäng och hittar på dumheter eller får en kniv mellan revbenen, han gör ingen tjej på smällen.

Och nu när han är sjutton så gör han inte vad som helst för att komma så långt bort från mig som han kan.

Det är viktigast av allt.

Jag har inte varit någon vidare mamma, men han flyr mig inte hals över huvud.

Och det är väl det snällaste man kan säga om mig som förälder.