Omöjlig ekvation

Bloggandet de senaste dagarna har varit okoncentrerat, ofokuserat och oinspirerat. Det är svårt det här, att inte ha en fast tid när man vet att man ska/kan skriva. Men idag känns det lite som vanligt. Jag är först uppe, alla andra sover, det är lite mörkt, lägenheten är sval och det känns på lukten att det har regnat i natt. Katten har fått mat så hon springer inte fram och tillbaka över tangentbordet på en stund.

Goda förutsättningar. Synd bara att jag inte har en aning om vad jag ska skriva om.

Det är mycket pengar i mitt huvud nu, annars. Eller bristen på dem. Vi köpte den fina röda vagnen, trots allt. Skrutten behöver en vagn, och vi kommer inte hitta en bättre. (För att försäkra oss om det har vi slutat titta på vagnar med omedelbar verkan.) Men detta samma månad som rörmokarens räkning och lånen och mitt halva tillstånd och ovanpå det min idioti när jag fyllde i blanketterna till Fk fel. Det blir ingenting kvar i slutänden.

Jag har alltid saknat förmågan att skaffa pengar. Jag vet inte hur man gör, när man genererar inkomster. Om ingen vill ge mig pengar så vet jag inte hur jag ska skaffa några.

Alltför sällan vill någon ge mig pengar.

Fast egentligen vill jag inte att någon ska ge mig pengar. Egentligen vill jag ha mina egna. Som jag har förtjänat. Som jag kan spendera hur jag vill, som räcker till allt det nödvändiga och lite roligt dessutom.

Men jag tjänar så lite pengar. Jag förtjänar så lite.

Och vill ha så mycket.

Det går ju inte ens nästan ihop.

Så desperat är jag att jag undrar om någonting jag har är av värde. Om jag skulle kunna få ihop ett bokmanus som gick att sälja till exempel. Men min bok är inte ett dugg kommersiell.

Undrar om jag skulle kunna skriva något lättläst, lagom otäckt för den stora illitterata marknaden.

Förmodligen inte så jag hinner få betalt innan månadsskiftet.

Förmodligen inte ens till nästa.