En ny vän och en gammal fiende

Väldans varmt men i går köpte vi en fläkt och den är min nya bästa vän. Eller min enda vän, om man ska vara helt ärlig. Nästa projekt blir att bygga en liten vagn till den så jag kan dra med mig den när jag rör mig runt i lägenheten. Jag kan nämligen tänka mig att det blir lite tråkigt att ligga på soffan inom räckvidd för dess underbara bris precis hela sommaren.

Inte än dock.

Och så finns det ju glass.

Fläkten och glass. Här har du ditt liv, Sandra, sommaren 2007.

Kunde varit värre.

Kanske, kanske är det dags för nya golv i sista två rummen den här veckan. Allra senast nästa vecka i alla fall och jag tror inte att det är sant, men det är det nog. Undantagstillståndet som gällt sedan februari kommer att hävas. Ut med avfuktaren och gäst-WC ska bli min igen!

Det kommer att komma en tid när jag kan ha mina saker där de ska vara istället för i en stor hög som tar upp nästan hela sovrummet. Jag kommer att kunna titta på tv i sängen igen. Jag kommer att kunna städa ordentligt och slippa slipad-betong-smul överallt.

Jag kommer att kunna sätta allting i ordning igen. Bara en sådan sak.

Och när allt har hittat tillbaka till sin plats, kanske till och med en bättre plats än den ursprungliga, då kan jag börja.

Det har kliat i fingrarna sedan vecka 5. Nu är jag i vecka 28. Men när denna röra äntligen har röjts upp ska jag få börja med baby-boandet.

Det finns lådor med kläder och grejer nere i förrådet sedan sonens späda dagar som bara väntar på att bli uppburna, tvättade, sorterade och organiserade. En liten, liten säng som ska bäddas. Stuff like that.

Inte nu, men sen. Snart.

När tiden är mogen.

Hoppas bara den blir det innan jag helt tappar rörelseförmågan.

Vägen till global världsfred? Skippa atombomberna, senapsgasen och anthrax-pulvret och kom på ett sätt att ge folk foglossing.

What if there was a war, and no one came, typ. För att de inte kunde gå så långt.

Och det bästa av allt, eftersom FK inte ens anser att det är en sjukdom kan det ju inte strida mot Genève-konventionen.

Om någon gnäller säger man bara som de gör: Att det är helt normalt och inte alls farligt på något sätt. Bit ihop och kämpa vidare.

Så ont kan det väl ändå inte göra!?

Trodde de, ja.

Om någon galen kemist kunde knåpa ihop ett foglossningspulver så skickar jag gärna första kuvertet. Jag måste ju ändå skicka in mina sjukskrivningspapper snart.