fredag, juni 01, 2007

GraviditetsBacilluskSkräck

Det förbannade informationssamhället blir min död.

Något av alla miljoner tester jag tog förra veckan visade tydligen att jag bar på en sorts streptokocker. GBS (Grupp B Streptokocker) är tydligen väldigt vanliga, de finns hos 30 % av alla kvinnor som en del av den naturliga floran, helt ofarligt. I går damp det ner ett recept på penicillin mot dessa bacillusker i min brevlåda.

Varför då, om de är helt ofarliga, kan man fråga sig.

Jag, min idiot, googlade de små jävlarna.

Det skulle jag inte ha gjort.

GBS är alldeles, alldeles ofarligt. För mig.

Men det dödar Skruttar utan förvarning. Antingen i livmodern eller kort efter förlossningen.

Inte alla Skruttar. Bara en del. Det fanns en del procentsatser här och där bland alla berättelser av kvinnor som förlorat sina barn på grund av dessa helt ofarliga små kryp.

Men vad hjälper det om det så bara är en procent, en promille, en tusendels promille? Om det är min Skrutt som plötsligt slutar sparka?

Varför ska all denna information finnas tillgänglig, bara några knapptryckningar bort från mig, som uppenbarligen inte kan hantera den? Varför tar inte samhället sitt ansvar och censurerar sådant som vi inte mår bra av att få veta? Vart måste jag flytta för att få ro? Kina börjar ju bli snälla nu, och Nord-Korea släpper in tåg.

Finns det ingenstans på jorden där man kan slippa tillgång till all denna kunskap? Ignorance is bliss, goddammit!

Det blev ingen sömn i natt. Det gick liksom inte att komma till ro.

Och när jag är som mest uppe i varv i går eftermiddag och fruktar för det värsta ringer FK och är idioter om min sjukpenning.

Som att jag var på humör för att tala om för dem vilka regler som gäller för deras eget jobb.

Som om jag någonsin är på humör för dem.

Men jag måste vara snäll, trevlig och saklig. För idag ska jag träffa läkaren och diskutera sjukskrivning. Min försörjning fram till nedkomsten ligger helt och hållet i FK:s händer.

Det känns inte så tryggt.

Till alla symptom som gör det omöjligt för mig att fortsätta jobba kan man nu lägga sömnlöshet.

Jag kommer inte få en blund i ögonen förrän i september. Bara ligga och känna efter sparkarna, och veta att om de slutar finns det ingenting alls jag kan göra åt det.

Ingenting alls.

Då är det redan för sent att göra någonting.

Något säger mig att jag kommer vara ganska trött fram emot slutet av sommaren.

Jag är trött redan nu.

Inga kommentarer: