Hel igen

Allt ont jag sagt, skrivit eller tänkt om FK fick jag ta tillbaks i går. Min sjukpenning-handläggare var den trevligaste människa jag pratat med på flera år. FK är min vän. De vill mig väl.

I en vecka kan det få vara så. Sedan ska jag få besked om havendeskapspenningen. Då sätts vänskapen på prov. Men nu är vi i alla fall bästisar. I'll enjoy it while it lasts.

Vet inte om det är rötmånad ännu men min hjärna har börjat ruttna bort i alla fall. Jag lånade en hel kasse med böcker när jag blev sjukskriven men har ännu inte kunnat läsa ut en enda. Lite har det väl med tröttheten att göra också. Ibland hinner jag inte läsa mer än en halv sida innan jag somnar men för det mesta är det bara koncentrationen som brister och tankarna vandrar iväg flera gånger per sida och jag får inget som helst sammanhang i det jag läser.

Dessutom har min sudoku-förmåga rasat från felfri samuraj till ständigt felande medium. Det gör ont.

Från och med igår är jag inte längre halv. Det känns skönt. Och med en sådan sympatisk sjukpenning-handläggare finns det ett hopp om att inte behöva gå upp till HD för att få ut min sjukpenning för heltid. Bara ett hopp, jag tar inget för givet. Men det är skönt att kunna hoppas.

Jag ropar inte hej, men vinkar lite försiktigt.

Skrutten har levt rövare hela natten. Vet inte varför, men kanske undrar h*n vad det är som är fel eftersom mamma inte gråtit på hela dagen. I så fall hoppas jag på flera sömnlösa nätter.

För övrigt anser jag att järntabletter borde förbjudas.