Då blir jag rentav syrak

Jag har dalat till plats 50 i Bok-SM men i gengäld är det nästan hundra böcker med i racet nu så jag behåller min plats i mitten.

Är det nu jag får uppleva mina 15 minuter av medelmåtta, kanske?

Jag knattrar vidare på Berits och Birgers böcker här i min lilla låda och det görs inga litterära genombrott men jag skriver i alla fall, jag skriver flera dagar i veckan, inte bara bloggen, inte bara inköpslista utan ren fiktion, flera sidor oförvanskat hittepå i veckan och det är gott, säger jag bara.

Det var ju det här jag önskade mig och jag unnar mig en liten stunds sinnesro att njuta av det, att jag önskat mig och fått. Det händer ju inte så ofta och jag är så sönderstressad och så spattig nu att det lätt hade kunnat gå mig förbi utan att jag ens förmådde lägga märke till det.

Det råder ett konstigt lugn här inne i lilla lådan, kanske är det lugnet före stormen som förmodligen kommer på fredag då jag ska infinna mig på arbetsförnedringen för rakning och diverse "bryska" förhörsmetoder. I väntan på det och i väntan på ett brev med beslut från Alfa-K är det ett under att jag överhuvudtaget kan sitta här och andas som om jag aldrig gjort annat.

Något måste ha lagat sig, något måste ha mognat eller utvecklats eller kanske bara atrofierat och trillat av för det här är så olikt mig.

Var kommer den här styrkan ifrån? Var har jag funnit det här lugnet? Sitter det i lilla lådan-väggarna eller har jag haft det med mig?

Och säg nu inte att det är som med de röda skorna, att jag alltid har haft det här, för då blir jag bitter, då blir jag allvarligt lack.