I all min självömkan missade jag fullständigt mitt stora jubileum igår. Det var mitt tusende inlägg här på bloggen, vilket betyder att det var den tusende dagen sedan jag slutade på Fridhem och tusen dagar på egna ben som skrivare (mer eller mindre skrivare, mer eller mindre på benen, men ändå)
Tusen dagar är en evighet men som de flesta evigheter har även den här tiden gått ganska fort.
Jag har bara åldrats tusen år under tiden, that's all.
Eftersom jag ändå inte kan skriva tar jag itu med skrivargruppen som uppstod i svallvågorna efter en av mina skrivarkurser. Den håller på att gå under och jag kastar därför mitt feta själv i det iskalla vattnet som en livboj.
Flyt på mig, begåvade skrivarkollegor!
Det här är så inte likt mig så det finns inte, men vem fan vill vara som mig i det här läget? Inte jag i alla fall.
Förövrigt synes Alfa-K ha bestämt sig för att jag inte ska få några pengar. De vill inte säga varför, dock.
Förmodligen det gamla vanliga. Dvs: Du är så förbaskat oduglig, juh!
Det säger de jämt.
Det säger de alla.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar