Inget av värde varken har jag eller är jag

Jag släpar mig fram på något vis, trots att det är så förbaskat tungt att jag knappt ens orkar sova. Jag går på knäna i snön (ja, faktiskt!). Det är så tungt just nu och jag vet inte om vändningen när den kommer (för jag vet ju att den kommer) blir till det bättre eller till det sämre.

Bara för att det är outhärdligt betyder inte det att det inte kan bli sämre. Det finns ju alltid utrymme för katastrof. Så pass har jag lärt mig av det här livet i alla fall.

Samtidigt vill jag inte ta ut eländet i förskott. Det är inte särskilt effektivt utnyttjande av emotionella resurser. Jag börjar få lite ont om dem redan och jag vet inte hur länge de kommer behöva räcka.

Precis som med pengarna. Det är så jobbigt att inte veta om eller när det kommer några fler.

Människan kan inte leva på barnbidraget allena.

Och inget mer har jag av värde att tradera.