Och inte hans solglasögons fel heller

Det räcker med att komma i närheten av, liksom. In the presence of AF. Där mår jag inte bra.

Det blir bara ett litet pass i lådan idag, i lådan bredvid dessutom, men det är bara bra för här finns inget internet och jag kan inte sitta och läsa på Kapitel1 hela tiden utan måste jobba på mina egna texter.

Jag kämpar tappert med Konrad en stund men det är sirap i fingrarna, klister i tangentbordet, flugpapper i ordbehandlingsprogrammet för inga ord vill komma, inga bilder, inga idéer. Jag ska ha ett nytt kapitel till på söndag. Inte så troligt med tanke på att morgondagen helt går bort.

Och förmodligen går även hela helgen bort.

Stackars Konrad. Det är inte hans fel.