Det finns inte mycket mer att göra än att fortsätta framåt, trots att benen inte bär, trots att det inte finns någon väg vad jag kan se. Trots att jag inte har en spänn.
Bara ta ett steg till och ett steg till. Skriva ett ord till, ett ord till och sedan ännu ett ord till.
Kan jag inte skriva mer om Birger får jag väl byta perspektiv och skriva med flickans röst istället. Lite pinsamt bara när jag inser att hon, i sitt förstapersonsperspektiv, låter lite blatteskånsk medan hon i dialogen i Birger-kapitlen låter lite som Anderssonskans Kalle.
I'll take Things that make you go Hmm for a hundred, Alex!
Nåja, Rom byggdes inte på en dag och böcker skrivs inte i en handvändning, med eller utan talang.
Och vad ska jag annars med all denna tid, om jag inte skriver? Jag har inte råd att spela internetpoker och jag kan inte börja knarka så länge jag ammar.
Något annat finns väl inte?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar