Till sist så törs jag, till sist så gör jag det. Jag lägger upp första kapitlet av Nina-boken på Kapitel 1 för hela världen att läsa och hånflabba åt.
Det kommer små glimtar av ögonblick när man vågar och då gäller det att passa på. Annars blir det aldrig något av en, förutom en gammal lort. Eller hur det nu var.
Surfande på den galenvågen skriver jag sedan 4000 ord i min lilla låda och det är så svårt, men samtidigt så himla skönt på samma gång och tänk om det kunde vara så här lite oftare, inte varje dag, det begär jag inte, men lite oftare än det har varit hittills.
Inga pengar har jag, inget jobb får jag, och inga framtidsutsikter finnes här i den lilla lådan, men jag önskar ändå lite att jag kunde få stanna här, tänk om jag kunde få leva det här livet, bara skriva 4000 ord om dagen och sedan gå hem till man och barn med ett leende på läpparna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar