En randig, i lite rufsigt garn

Vi babysimmar igen efter tre veckors sportlov och det är skönt med varmt, varmt vatten tidigt en lördagsmorgon och vi måste bara ha råd med det här även nästa 10-veckorsperiod, det bara måste vi.

Stå hemma i duschen är inte alls samma sak.


Som vanligt på helgerna blir det svårt när makens och Lillens cirklar rubbas av min närvaro och jag får försöka hitta något sätt att finnas utan att ta plats. När maken spelar fotboll tar jag chansen och promenerar med Lillen som vi brukade göra, i parken där vi brukade gå när han var alldeles nykläckt och fogarna inte bar så långt. Nu är han stor och jag orkar gå ganska långt men det är trevligt i alla fall, precis som det var då, på den gamla, goda tiden.

Statyn nere vid dammen har fått en randig stickad tröja och mössa med tofs och det var väl trevligt. Jag blir inspirerad och går hem och plockar fram garn och stickor och lägger på hög höjd inför kvällen. Nu när maken nattar halv åtta varje kväll har jag ju plötsligt fritid.

Kanske kan den fritiden bli en filt till vagnen? Only time will tell.